Så trött på alla leksaker

Som ligger överallt och ingenstans.

Vårt soffbord är inte trasigt och behöver
inte lagas vilket E verkar tro.

Finn ett fel.....

Denna borde få böter för detta är inte en tillåten parkering.

Även Stora Bää tycks ha hamnat på villovägar.

Detta är ändå ganska lindrigt, det kan vara mycket värre.
E har så mycket leksaker att de svämmar över och invaderar hela vårt hem.

Och vems fel är det?!

Hmm kanske till stor del vårt nu när jag tänker efter. Vi har en tendens att skämma bort han.
Men det är ju sååååå roligt att se hans glada min när han får en ny sak som han gillar.
Exempelvis denna......

 Lastbil med mammabilar på flaket.
Dundersuccé!

Man vet när E gillar något för då ska han alltid ha det med sig i sängen när han ska sova. 

Denna lastbilen sov bredvid E i natt.

När vi gjorde om hemma och E fick sitt nya rum så bestämde vi nya regler.

Det lät ungefär så här när vi pratade om det.

Jag  - Nu när E har ett så stort rum så ska vi ha leksaksgränser.

M   - Håller med, finns ingen anledning att vara här ute och leka när han har så stort rum.

M  - Gränsen bör gå vid hallen utanför E´s rum.

Jag - Absolut, eller kanske vid stora hallen. Det gör ju inte jättemycket om han är i vardagsrummet lite.

M  - Nä det är sant, men inte i köket för det är jättejobbigt när man ska laga mat och fixa där.

Jag - Verkligen!, inget i köket eller i vårt sovrum......

I rest my case...

Så gick det med den husregeln. Ingen av oss har hjärta att mota in han på sitt rum, vem har dött av att plocka lite leksaker egentligen. Kanske någon men det känns inte som någon överhängande risk.

Ibland om det blir alldeles för mycket kan vi Go Bananas och tvinga han att plocka in på sitt rum, men det händer väl inte allt för ofta.

Vi får väl ge oss lite cred för att vi åtminstone har ambitionen, eller hade, eller pratade om det i alla fall.

Jag tror att det är superpedagogiskt att ha mycket leksaker och att få sprida dem vind för våg.

Det känns helt rätt ;-).

Tänk när vi har två vildbasar som sprider saker omkring sig, jag riktigt lääängtar :-/.

Tjingeling!

En sak till...

Måste slå ett slag för en blogg som jag länkar till.

Schulmania är en blogg som för varje unik besökare skänker pengar till olika välgörande ändamål.
En välgörenhetsblogg helt enkelt och vad kan vara bättre än det.

Att Calle Schulman sedan skriver riktigt bra är bara bonus för egentligen behöver man ju inte läsa för att räknas som besökare.

Klicka bara HÄR så har du gjort en god gärning bara genom ett ynka litet tryck på musen.

Tjingeling!

Ahhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhh

Är mitt sätt att säga att ordningen är återställd för hela familjen är samlad hemma igen.  Nu låter det som att jag inte klarar mig utan att ha mannen hemma vilket inte är sant. Jag klarar mig men saken är den att jag inte VILL klara mig. Det är skitjobbigt att vara själv, och tråkigt.

Vi har ätit pasta Carbonara till middag och nu ser det ut så här hemma hos oss.


Det här gör A.........

Zzzzzzz

Det här gör E................

Den nya lastbilen som pappa köpte "på England".

Det här gör M........

Bla, bla, bla

Och det här gör jag.......

Mmmmm

Nu blir det Let´s Dance och Jordnötsgodis i soffan så får vi se hur länge jag håller mig vaken.

Den här mamman har stämplat ut nu och kommer inte stämpla in förrän måndag morgon då M åker till jobbet ;-).

Tjingeling!

 

Idag är jag gnällig

Usch jag känner att jag håller på att förvandlas till ett monster.
Det pyr under ytan och min toleranströskel är väldigt låg.

Så här är jag nu

Men det är inte långt till det här....

Och sedan kommer det  här........

Därefter är det dags för det här...

Gränsen mellan lycka och galenskap är hårfin.

Jag är sjukt trött idag och inte bara fysiskt utan på all sjukdom som invaderat oss och på att vara isolerad och på vintern och på att vara själv och på, ja på allt möjligt. Jag är helt enkelt riktigt GNÄLLIG idag.

Känns som att jag och E inte riktigt är på samma bana, han börjar bli bättre och det märks på hans beteende. Han är nog också lite rastlös, det bådar verkligen gott inför besöket hos doktorn. Speciellt eftersom att E inte ens vill gå dit.

Jag känner på mig att den här dagen har mycket överraskningar att bjuda på.

Ha det gott alla, oavsett vilket humör ni är på.

Tjingeling!

Ps. Jag lovar att jag snart kommer med lite positivare inlägg. Även om jag måste hitta på 99 % av det jag skriver. Är trött på allt trist nu och jag har egentligen inget att gnälla på. Ds.

Det ser ut att bli ännu en vaknatt

E har feber och den vägrar ge med sig.
I går kände vi oss så pass trygga att E inte skulle få kräksjukan att vi bokade en playdate.
När jag satte nyckeln i dörren fick E magknip och han hade riktigt ont i magen det såg jag.
Stackarn var helt förstörd och jag likaså. Jag blev hyperstressad och kände direkt att nu var det kört, här kommer magsjukan.
Så blev det inte men däremot hade han nästan 40 graders feber och den har inte gett med sig.
I natt har jag sprungit in ungefär en gång i timmen och tagit tempen och så har jag gett alvedon lite då och då för att hålla febern i schack.
Det har varit bättre under dagen men han har haft feber och varit lite låg förstås.
Nu i kväll stack den iväg igen så det lär bli ännu en vaknatt är jag rädd.

Det är så himla jobbigt att vara hemma själv när barnen är sjuka. Det finns ingen att dela ansvaret med och det känns jättejobbigt.
I natt kände jag mig hur ensam som helst när han hade 40 graders feber.
Jag sov på soffan för att vara närmre E men ändå inte för långt från A.
Jag vill inte tynga M för mycket heller för han kan ju inget göra och jag vill inte att han ska vara orolig heller.
Han har ju haft tät kontakt med mig förstås för han känner ju mig och vet hur nojjig jag är.

Det sjuka är att jag nojjar även för A bara för att jag inte sov i min säng så jag var tvungen att titta till han hela tiden.

Jag tycker verkligen att det är läbbigt med feber för jag är rädd för feberkramper.

Vi har en tid på vårdcentralen i morgon så får vi se vad det kan vara för något, om de över huvud taget kan säga det.
E vill inte gå till doktorn, jag citerar "Jag vill inte gå till farbror doktorn, jag behöver inte det för jag mår bra nu".
Nu får jag äta upp för alla gånger jag har hotat med doktorn när han hoppat i soffan.
Hur man än bär sig åt och hur goda avsikterna än är får man alltid skit för det någon annanstans.

Jag fattar inte hur ensamstående föräldrar klarar sig, jag kommer vara helt slut när M kommer hem.
Inte bara det att E är sjuk, utan allt. I går matade jag A med gröt samtidigt som jag lagade korvstroganoff och hjälpte E med Ipaden. Detta menar jag bokstavligen, jag satte A i sin stol bredvid spisen så jag kunde mata och laga mat samtidigt. E satt vid bordet med Ipaden och krävde sin del av uppmärksamheten också vilket han givetvis fick för han är ju sjuk stackarn och måste få ta lite plats då.

Resten av kvällen roade sig A helt på egen hand, han låg på golvet och snurrade runt, satt i sin gåstol och spelade musik, låg på soffan och bara var helt underbar.
Likaså när vi precis kom hem och E fick sitt anfall av magont och jag blev hyperstressad så låg han i vagnen och sa inte ett knyst och det tog säkert 10 minuter innan jag kunde plocka upp han.
Han är världens underbaraste bebis. Idag har han sovit mycket så jag har fått ägna tid åt E.
E är faktiskt rätt söt när han är sjuk även om jag föredrar när han är frisk.
Det blir ju av naturliga skäl lite mera lugn över han och så blir han så gosig.

Han pratade med M i telefonen i kväll och nu citerar jag igen " Pappa du är på England och köper en mammabil till mig som jag kan ha i mitt släp, VAD du är gullig, puss, puss "

Nu är det bara att ladda för ännu en orolig natt men det ska nog gå bra.

Mina fantastiska killar

E skulle ha ett plåster på örat igår, tydligen har han ett sår där som inte jag ser men det finns tydligen där.

Han är helt inne på plåster nu och ska ha dem så fort han bara slår i någonstans.

Barn har sina egna ideér och ibland är det bara att haka på :-).

Mitt hjärta svämmar över

Ni som känner mig eller följer min blogg vet att jag och E den 7:e december var med och uppvaktade Ruth Edwards (fru till Robert G Edwards, nobelpristagare i medicin).

Vi var en liten tapper skara av föräldrar och barn som sjöng tipp, tapp och om pepparkaksgubbar.
Detta blev lite uppmärksammat av media och inte minst av Karolinska Institutets egen personaltidning.
Ungefär en dag efter så kom ett mail till alla oss som var med och man efterlyste föräldrar till den lilla pojke som hette Elias och klädd som en liten tomte.

Jag svarade att det borde vara min E det skrevs om och det visade sig att de ville ha med han på första sidan av tidningen KI Bladet.
De ville kolla att det var okej med oss.

För att säkerställa att det faktiskt var E på bilden så skickade chefredaktören framsidan till mig och jag höll på att smälla av. Mitt hjärta höll på att spricka av kärlek.
Jag var fortfarande otroligt rörd och känslosam efter vi hade varit där för det var så himla stort att få vara med och det betyder så mycket för oss och många andra.
När jag då öppnar mailet och får se denna bild så fann jag inte ord.
Det är en ära att min lilla pojke får pryda omslaget där det skrivs om mannen som gjorde det möjligt för oss att få bli föräldrar.
Jag är också med faktiskt, man ser lite av min vita tröja om man kollar riktigt noga ;-).

Min fina omslagspojke

Jag är en ganska stolt mamma måste jag väl erkänna, om ni nu inte förstått det redan :-).

När jag googlade KI Bladet på bildsök så hittade jag bilden även där.

För er som vill läsa artikeln i tidning eller bara se en större bild på min fina pojke kan göra det här

KI Bladet Nr. 8 2010

I´m hooked

Det här är pinsamt men jag måste komma ut.....
Hej! Jag heter Anna och jag är en Farmville missbrukare...
Heeeeej Aaaanna!! (tänk er ett tjugotal personer som säger det när det sitter i en ring).

Egentligen är jag en före detta FV missbrukare, jag tog mig ur mitt missbruk, jag var stark.
Bra gjort tänker ni nu, eller jag hoppas det i alla fall för det är ju jättebra att sluta med ett missbruk.

Jag kanske ska berätta vad Farmville är för den enstaka person som möjligtvis läser min blogg och inte vet vad det är. Sannolikheten för att det ska inträffa är i princip lika med noll men vad sjutton jag gillar ju att skriva så varför inte. Dessutom skriver jag ganska fort så det är snart gjort.

Farmville är ett datorspel som personer med konto på Facebook kan spela. Spelet lanserades i juni 2009 och har blivit den största externa applikationen på Facebook, med hela 83 060 037 användare (8 april 2010). 

När man via Facebook installerat applikationen och startat upp den får man en meny där man väljer vilket kön ens spelkaraktär ska ha och hur denne ska se ut. Detta går att ändra när som helst senare under spelet.

Man kan via sin lista med vänner på Facebook lägga till andra som spelar Farmville som sina grannar. Att ha grannar i spelet innebär att man kan besöka deras gårdar för att se hur de byggt, men också att man kan skicka presenter till varandra vilket är en klar fördel i avancerandet. Farmville är ett socialt spel på det sättet eftersom ens vänner ser hur man avancerar samt att det finns flera fördelar med att ha flera vänner som spelar.

Det där gick ju jättesnabbt, speciellt eftersom att jag kopierade texten från Wikipedia.
Man kan säga att FV är ett spel där det gäller att skaffa sig en stor och snygg gård, Me like.
Det var så pyssligt och det fanns massa fina saker att köpa. Det var min egendom som jag fick inreda och bestämma över och ta hand om... My precioussssss!

Ehh oj, det känns som att jag förlorade mig själv för en stund där.

Det är väl lätt så för en missbrukare, ni vet en gång missbrukare alltid missbrukare.

Med det sagt så börjar jag inse nu att för en föredetta Farmville missbrukare är det högst olämpligt att börja spela

SMURFVILLE :-D

Det är tungefär samma sak fast det är en Smurfby man bygger upp. Man har en massa slavsmurfar som bygger och odlar och det är jag som styr dem med min Ipad. Jag är typ Smurfguden, det finns en gammelsmurf i spelet fast det är jag som är den egentliga gammelsmurfen.

Jag fick nys om spelet av en slump och jag känner att jag redan är lite hooked.
Jag skyller på att E tycker det är kul, ja men förstår ni jag skyller på min treåriga son.
Jag är så trasig ;-)

Nä nu måste jag sluta för jag har lite ärtor att skörda och så tror jag att snickarsmurfen byggt färdigt huset jag bad han om också, måste inspektera.

Tjingeling!