Slutet är nära....

2012 har som sina föregångare flugit förbi och nu är det snart 2013.
Denna afton kommer att firas i goda vänners lag så alldeles strax ska vi ta vår nyinköpta flaska Bubbel och bege oss.

Med nyinköpt menar jag att den är köpt idag. Man skulle kunna tro att det enkom är vi som är så korkade att vi väntar med bolaget till nyårsafton. Det är inte bara vi kan jag meddela för där var alldeles fullt av folk. Men det gick smidigt ändå och jag fick tag i det jag skulle ha. Hoppas bara att den är god, den ska inte avnjutas vid tolvslaget för det skulle verkligen vara slöseri. Nej den ska avnjutas så tidigt som möjligt på kvällen.

Jag var också tvungen att köpa ett par nya skor, stackars, stackars mig.

Men det går ju bara inte för sig att jag förstör värdparets fina golv med smala klackar så jag var helt enkelt tvungen att hitta ett par skor med klackar som är bättre lämpade för inomhusbruk. Jag gjorde det ju bara för att jag var tvungen, det förstår ni va? 

Hoppas ni alla får en härlig nyårsafton vad ni än har för er och gott slut (känns så jäkla märkligt att säga så men alla gör ju det, eller?!)

 Hur som helst..

SKÅL

Och

Vet ni....

Hur man vet att hösten varit intensiv?
Jo man blir förkyld så fort man stämplar ut från jobbet.
Vi är mer eller mindre förkylda hela bunten här hemma. Jag och Sprallan är värst drabbade.
Detta gör mig en smula bitter eftersom att vi skulle göra så mycket på jullovet.
Bada bland annat men det kan vi ju glömma nu, inte minst för Sprallans händer förstås.
Men om E inte vore förkyld och inte jag och M vore förkyld så kunde vi i alla fall ha åkt och badat för han behöver verkligen det eftersom att han är lite rädd för vatten. Lite vattenlek hade varit perfekt men, icke då. Personligen har jag köpt nytt gymkort och skulle köra en rivstart nu på ledigheten för att VERKLIGEN komma igång. Det får visst bli en annan gång..
BLÄ!!!!!
Det är riktigt uselt väder också. Grått, trist och bara en massa is överallt. Absolut inget som lockar till utomhuslek.

Tycker ni jag är negativ?! Jo en smula kanske...

I dag får det bli en bio för mig och min förstfödde.
Vi ska se

Det ska bli riktigt mysigt.

Nyss hemkommen

Efter ett återbesök på sjukhuset med A.
Jag ska alldeles strax gå loss på E´s rum som har förvandlats till en mindre krigszon med alla nya leksaker som julen har fört med sig. Där är en oreda av sällan skådat slag och jag behöver alla krafter jag har för att bringa ordning igen.
Därför har jag slagit mig ner vid datorn med en kopp kaffe och några punschpraliner för att berätta om vår dagen före doppardan. Alltså det som resulterade i ett återbesök på sjukhuset idag.

A vägrade i vanlig ordning att gå och lägga sig och det hjälpte inte alls med vår försäkran att tomten inte kunde komma och lämna klappar så länge små barn var vakna. Det struntade han blankt i så länge han fick vara och kladda i tomtens gröt som stod under granen. Gröt med Cayennpeppar på eftersom att M inte hittade kanelen. Jag undrar jag vad tomten egentligen hade att säga om det.

I alla fall så stod A med mig vid spisen och höll på att blaska med vatten och en halv lök som blivit
över.
Jag lämnar han där för att "bara" gå i väg jättesnabbt och hämta en sak.
Vi hör ett illvrål och när vi kommer ut i köket hänger han halvt på bänken och halvt på stolen. Jag trodde att han blivit rädd för att han höll på att trilla men insåg snabbt att han hade bränt sig. Händerna under kranen, därefter en påse frysta ärter och sedan en kall handduk. A var hysterisk, jag var hysterisk.
M ringde grannen och bästa bästa Johanna kommer upp och är så där kolugn som bara en sjuksköterska kan vara. Det är helt ovärderligt för det gör att jag också blir lite lugnare per automatik.

TACK SNÄLLA JOHANNA FÖR ATT DU STÄLLER UPP NÄR JAG KLANTAT MIG OCH ÄR HYSTERISK!!! KRAM

Ner i bilen och i väg till sjukan. Det gick jättesmidigt när vi var där, vi fick snabb hjälp. Att komma in till akuten klockan 22:00 dagen före julafton är ju ingen drömsituation direkt.
Vi fick lite mer smärtlindring till han och sedan fick vi vänta på ett rum i knappt en timme och därefter kom doktorn. Jättebra doktor, en ung tjej som var lugn, noggran och berättade för oss hur det var, vad de skulle göra osv. Sedan kom två fantastiska sköterskor som fick göra grovjobbet (inte för att förringa läkarens jobb absolut inte men det här var tufft). Fy fan vad jobbigt det var. Jag led så med A att jag skulle kunnat skjuta mig på fläcken om jag inte hade behövt finnas där för honom. Han skrek och vi var tvungna att pinhålla han. Jag försökte vara så lugn jag kunde och tycker nog att jag lyckades bra men det gick inte att hålla tillbaka tårarna. När händerna var väl inpacketerade somnade han som en sten i min famn.
Jag sov inte mycket den natten. Det är så jäkla onödigt att det ska hända. Jag visste ju att plattan fortfarande kunde vara varm. Tanken fladdrade förbi men jag skulle ju "bara"......
Men gjort är gjort och kan inte göras ogjort hur mycket man än önskar.

Han fixar det ändå ganska bra trots att han har händerna i paket. Högerhanden är ganska lindrigt lindad så den kan han göra mycket med medan vänsterhanden är helt i paket.

Rött bandage eftersom att det är jul.

Idag har vi varit på återbesök och det blev jobbigt det med för då skulle bandagen bort. Det skulle göras rent och blåsorna skulle bort. Det var tufft det med men han fixade det och valde blått bandage denna gång. Efter blev det nuggets på McD som är i princip det enda han äter just nu. Han är förkyld också och i kombination med händerna antar jag att matlusten inte är den största men nuggets slinker ner.

Pappa var inte helt obekväm med att A behövde närhet och ville sova på hans bröst. Tråkigt att han också fick ta en liten tupplur...

Så medan de två slaggar på soffan ska jag ta mig an E´s rum.

Önska mig lycka till!

På sjukt dåligt humör....

Klockan är 22:40 och A sover inte.
Jag är i desperat behov av soffhäng.
Det har varit jul i dagarna tre och med det en massa fara och flänga, fixa och dona.
Jag hade VERKLIGEN behövt lite tid i soffan med med ögonen på tv-apparaten och handen i en stor godispåse.
Men så blev det inte eftersom att A vägrar att sova.
Därför är jag på ruskigt dåligt humör och hör ni någon skrika så är det förmodligen jag.

A ligger på soffan med M och jag och mitt dåliga humör har gömt oss inne vid datorn.

Julen är här....

Och lyser frid på jorden, glädjen är stor, i ett barns klara ögon lyser....

Ja låt oss hoppas att det är så för de flesta i alla fall.

Jag vill önska alla en riktigt

Vi hörs i mellandagarna då ska jag berätta om vår dagen före dopparedagen.......

Galna mamman

A ville inte äta middag i går kväll. Han gick och lade sig i soffan och klagade på magont.
Min första tanke var KRÄKSJUKAN ÄR HÄR!!!! och gick igång på alla cylindrar.
Vrålade till M att hämta hinken och glömde alldeles bort att den stod där jag hade gömt hans julklapp.
Täcker soffan med handdukar, drar undan mattan från golvet och gör mig redo.
Första dagen på jullovet, jo men självklart och visst var det väl idag jorden skulle gå under. Den kunde väl för sjutton gjort det innan kräksjukan kom i så fall.
Magknipen verkade gå över och A ville bada. Han fick bada lite och när han satt i soffan sedan igen kom magontet tillbaka. Jag skriker till M, NU KRÄÄÄÄÄKS HAN, NU börjar det.....
Trycker A´s huvud över hinken för jag tycker att han hulkar lite. Han gnäller, jag vill inte, jag vill inte och blir lite ledsen. Han lägger sig på soffan igen och somnar nästan.
Jag vakar som en hök.

Vi lade han i sängen och jag satt bredvid med hinken i högsta hugg.

Den här gången ska jag vara redo. Jag vill inte bli tagen på sängen med spyor över hela rummet.

Han somnar, jag sitter kvar.

Han sover hårdare och jag vågar lämna rummet för att i nästa minut springa in med en handduk som jag lägger under hans ansikte.

Jag går ut.....

Går in igen efter fem minuter....

Han sover, jag går ut....

Går in igen efter tio minuter.....

Han har ändrat ställning men sover fortfarande hårt....

Jag går ut.....

Går in igen och nu sover han i sin favoritställning, och han sover riktigt tungt.

Jag går ut ännu en gång.

Efter ett tag skickar jag in M...

Därefter går jag inte in igen förrän det är dags för mig att gå och sova... Eller kanske att jag var inne någon mer gång.

Han sov hela natten och verkade inte må dåligt när han vaknade förutom en förkylning.

Ni fattar att jag har problem med kräksjukan va?! Jag mår uppriktigt dåligt den här tiden på året och den härjar som värst. Jag blir orolig och inte minst besatt. Stackars barn med en mamma som sitter bredvid med en hink i högsta hugg.

Jag tror det mest är för att den där jäkla sjukdomen är så okontrollerbar och jag gillar att ha kontroll.

Kontrollfreket har talat!!!

Svenska hjältar

Slog på TV 4 och Svenska Hjältargalan. Det tog inte tio sekunder innan tårarna sprutade. Vilka fantastiska människor det finns.
Det finns ju självklart en massa fantastiska människor som inte uppmärksammas på en sådan gala. Ett fantastiskt gäng kommer att vara i Björns Trädgård på söndag för att ge lite till dem som behöver. Jag fick en inbjudan till "En termos kaffe och en plåt lussebullar". Helena en fd. kollega till mig har tagit initiativet till det. Jag själv kan inte närvara men många andra kommer att ansluta. Jag beundrar dessa människor.
Det finns också de som har till yrke att hjälpa andra människor och det är också beundransvärt.

Det är så lätt att gräva ner sig i all julstress och missa hela poängen. Jag är inte annorlunda jag. Men vad spelar det för roll egentligen om vi har en hel massa hemlagad mat och tio sorters hemmagjort godis. Ett perfekt pyntat hem och julklappar i massor.
Det är klart det ska vara både mat, godis, pynt och klappar, men kanske inte så mycket. Vi kanske inte heller måste göra allt själv. Det finns ju faktiskt utmärkta ställen att handla på.

Passa på att njut av familj och vänner i jul. Stressa inte, det som inte hinns med kommer ingen sakna ändå.

Själv har jag gått på julledigt nu och kommer inte att jobba förrän i januari.
Hoppas ni också får lite ledigt.
Ta hand om varandra

Kram & God Jul


Skickat från min iPhone

Ta da!!!

Jag har fyllt på min tatuering med Alex namn och ett kinesiskt tecken som betyder ödet.
Så himla nöjd är jag med resultatet.
Nu är det nygjort och med det lite svullet och bläckigt på sina ställen men det kommer att lägga sig.
Det känns så jättebra att äntligen ha gjort det. Har haft dåligt samvete att jag bara skjutit det framför mig.
Jag hade tänkt göra en egen till Alex men det här blev så mycket bättre. De hör ju i hop och ska därför självklart dela tatuering.

Om ni vill tatuera er någon gång ska ni absolut gå till Carneval Tatoo i Birkastan.
Håkan Åkerman är suverän.

I dag....

Ska jag göra något skoj och efterlängtat. Titta in senare så får ni se vad det är.



Skickat från min iPhone

Favorit

Det kan lätt misstolkas att jag favoritiserar den lille i familjen med tanke på bildflödet. Han är med på 98% av mina instagrambilder. Det finns en förklaring till det. Han är en linslus, storebror är det inte. A lägger huvudet på sned och fyrar av ett stomatol-leende (med en glugg). E vänder ryggen till. Det är rackarns svårt att fota E nu för tiden. Borde ta bilder på han också när han sover.
Eller så får jag börja släpa runt på systemkameran igen.

Ett nyårslöfte för 2013 kanske. Släpa tung kamera, få bra bilder. Ja varför inte.


Skickat från min iPhone

(see full image)

Skickat från min iPhone

(see full image)

Skickat från min iPhone

Undra när de är på samma nivå?!

Idag var A väldigt samarbetsvillig när jag hämtade. Jag fick till och med sätta på han vantarna vilket är en väldigt udda förekommande händelse.
Det kändes som att jag hade flyt.....
Ända till E märkte att snowracern inte var med till dagis och att han skulle få gå hem.
Ilskna tårar heeeeela vägen hem. Kasta sig i en snöhög mellan varven och så lite ve och fasa över oss andra för att vi gick så fort. Att han stannade i tid och otid och halkade efter tycktes inte spela så stor roll i sammanhanget.

Mer ilskna tårar hemma för att han var tvungen och ta av sig kläderna själv.
Det är ju faktiskt förfärligt att han ska behöva göra en sådan sak det stackars barnet. Endast fyra och ett halvt år gammal. Har vi curlat lite för mycket? Äsch! nej då inte har vi...... Hrrrm

Sedan kommer han ändå och kryper upp i knät och säger förlåt och då är allt förstås glömt.

Jag är i så desperat behov av JULLOV nu!!
Mina krafter är slut, jag har ingen energi till något. M är trött, barnen är trötta.
A går knappt att lämna på dagis nu. Han som mer eller mindre brukar knuffa mig ut genom dörren på dagis skriker som besatt när jag ska gå. Han vägrar att somna i sin säng, vill antingen att jag ska vara med och hålla han i famnen eller så ska han ligga på soffan och somna.

Låt dessa dagar gå fort.

Partyprinsessan slår till igen....

I fredags var det julfest med M´s jobb. Eller rättare sagt så var det julmiddag.
Det var mycket trevligt. De är inte så många på hans företag så det blir lite familjärt på något sätt. Dessutom var vi på Huvudsta gård som är en liten herrgård med mycket charm och det kändes lite som att sitta hemma i någons matsal. Ja alltså hos någon med väldigt stort hus då, kanske inte en matsal hos gemene man direkt.

Hur som helst när middagen var slut så var det ett gäng som drog vidare och på gott och ont var M och jag några av dem. Tanken var att vi skulle ha åkt hem efter middagen för vi skulle ha gäster i lördags men det blev inställt så då följde vi med ut och julfestade istället.
Det var jättekul men det blev både drinkar och jägershots så igår var det lite uppförsbacke måste jag erkänna.

Jag iof trött även idag, det funkar inte riktigt med frostnätter längre. Det sitter i så länge efteråt.
Nya gymmet öppnade i går så jag har tänkt ta mig dit en sväng sedan men vi får väl se hur det går med det.

I övrigt så har jag faktiskt en önskan också...

KANDETINTEBARASLUTASNÖANÅGONGÅNG!!!!!

En krallig Pepparkaksgubbe

(see full image)

Skickat från min iPhone

En liten Pepparkaksgubbe

(see full image)

Skickat från min iPhone

Lussevaka

Nja, det var några år sedan man orkade hålla på med sådant.
Den enda lussevakan nu är att se till att barnens kläder är i ordning inför morgondagens framträdanden.
Jag är ju bara glad att det till slut blev bestämt vad killarna skulle vara. A har inte bestämt själv förstås, han får vara det brorsan valde. Att få E att välja något visade sig vara svårare än jag hade trott. Ända fram till förra veckan var han tvärbestämd att han skulle vara djävul. Jag försökte på ett pedagogiskt sätt att tala om att en djävul inte riktigt passade in i ett Luciatåg.
Ni vet Lucia är ett helgon, en kristen jungfru, dog martyrdöden pga. sin kristna tro eller något åt det hållet.
Han var bestämd så in i bängen, inte alls sur, arg, ledsen eller grinig utan svarade bara lugnt och sansat djävul varje gång jag frågade om han ville vara, tomte, tärna, stjärngosse, lucia eller pepparkaksgubbe. Ni som har huvudet på skaft noterade nu att det fanns fem valmöjligheter och djävul var inte med bland dem. Det spelade bevisligen ingen roll för E, ända fram till slutet på förra veckan då han helt plötsligt kom med ett tillkännagivande att han skulle vara pepparkaka.
Så bra tänkte jag och vände mig till A för att fråga om han också skulle vara pepparkaka då.
Han blev överlycklig vilket jag tog som ett godkännande och han fortsatta att tjata om kaka och till slut började han peka på köksskåpet. Då gick det upp för mig varför han blev så glad. Det slutade med ilskna tårar när det gick upp för honom att han inte skulle FÅ en kaka. Han har nog fortfarande inte fattat att han ska VARA en kaka.
Men han kommer vara en bedårande liten pepparkaka.
E å andra sidan kommer troligen att se ut som en ganska dåligt kavlad pepparkaka.
Eftersom att de ska vara utomhus så fick jag köpa en pepparkaksdräkt som är typ fem nummer för stor men det kommer nog ändå se lite buckligt ut när vi knölar den ovanpå ytterkläderna.

Det är alltid lika spännande med sådana här händelser.

Nu måste jag gå och lägga mig för i morgon blir det upp tidigt. Jag måste ju hinna klä mig i alla sjutton lager kläder så att jag klarar av att stå still 45 minuter utomhus.

Silly me!

Jag borde gå och sova. Har galet svårt att komma upp på morgonen. Borde gå upp mycket tidigare än jag gör men det gåååår bara inte. Det är dessutom apkallt hos oss vilket inte hjälper till ett dugg.
Hur som helst så blir det inte heller bättre av att jag inte går och lägger mig men jag kan inte riktigt slita mig. Har nog saknat bloggen mer än jag trodde och nu när vi har hittat tillbaka till varandra kan jag inte riktigt slita mig. Knäppt som sjutton men likafullt sant.
Men nu vet jag ju vad jag kan skriva om i morgon.
Att jag är så trött för att jag satt uppe sent och blajjade på bloggen.
Det är som ett kretslopp.....

God Natt!

En bloggpost för att utrota polio

Monayaguek Mayen är en månad gammal och ligger i sin mammas famn där han får en dos poliovaccin. Han är på en vårdcentral som erbjuder hälsovård, rent vatten och näringsbehandling till människor som har återvänt till Rubkona i Sydsudan efter att ha varit tvungna att fly undan inbördeskriget.
Bilden tillhör UNICEF.

Världsdel efter världsdel blir poliofri och möjligheten att helt radera den dödliga sjukdomen från jordens yta är inom räckhåll. Det är ingen lätt uppgift men det går. Och du kan hjälpa till. 

Förra året upptäcktes endast 650 fall av polio i världen. Det är inte många men bara några få fall gör att sjukdomen sprids och skördar barns liv. För att helt utrota polio krävs att man vaccinerar varenda unge i varje by. Det gör UNICEF. Genom världens största hälsokampanj ser de till att miljontals barn världen över får vaccin och skyddas mot sjukdomen. Köp vaccin och hjälp till att utrota polio!

unicef.se/gavoshop/poliovaccin 

För att barn ska få ett fullgott skydd behövs tre doser vaccin. I UNICEFs gåvoshop kostar 60 doser 72 kronor. Det räcker för alltså för att rädda livet på 20 barn.

ps. Har du också en blogg och vill göra något viktigt i jul? Hämta bloggmaterial här! Tillsammans räddar vi barns liv.

UNICEF/Pelle Bergström

För att ett barn ska få ett fullgott skydd krävs tre doser vaccin. I gåvoshopen kan du köpa 60 doser för 72 kronor, vilket ger 20 barn skydd mot den dödliga sjukdomen.

Jo men visst

Hon lever!!
Det skulle man inte kunna tro men som tur är så är min hjärtfrekvens bättre än frekvensen på mina inlägg här.
Det har bara varit en tung höst helt enkelt. M har rest mycket, jag har varit höst-trött, inte haft någon ork eller energi till att komma på något att skriva och när jag har gjort det har jag ändå inte orkat ATT skriva.
Jag läste en tidning om kännetecknen för en vinterdepression och jag hade alla symtomen, mer eller mindre.
Jag gillar inte kyla, inte snö, inte mörker och inte alla vinterkläder som skall på samtliga familjemedlemmar innan det går att lämna hemmets trygga vrå.
Det här är inte min bästa tid på året alltså.
Det finns en sak som är bra med vintern dock och det är JULEN!!

Jag ÄLSKAR julen och allt vad den för med sig. Ljus, tomtar, glögg och pepparkakor. Pynt i drivor och godis i massor. Klappar och karameller, julgran och julmat. Även om jag förstås inte äter så särskilt många av rätterna på julbordet eftersom att jag är en så matkänslig liten ( inte så liten som jag skulle vilja) människa.
Men köttbullarna, och prinskorvarna och laxen (det vill säga allt man äter alla andra 364 dagar om året) smakar så mycket bättre den 24 december.
Julmusten icke att förglömma. Denna ädla dryck som får mig att frångå mina principer att inte dricka så mycket läsk och framförallt inte i veckorna. Julmusten den lille rackaren får mig att glömma alla sådana tankar.

Jag måste ju passa på att flagga för UNICEF´s gåvoshop så här i juletider.
Det är superbra presenter istället för en massa onödigt. Nu menar jag inte att man inte ska köpa julklappar, inte alls men till de personer som man köper lite mer för köpandets skull så kan man ge bort ett gåvobevis från UNICEF som gör gott på flera olika håll.
Ex. är det en bra gåva till förskolepedagogerna som kan vara lite svåra att köpa till annars. Det är ju ändå trist att alltid ge en blomma, eller en ask choklad.

Tjingeling!