Jag är så trött att det känns som att jag befinner mig i en annan dimension. I en dimension där alla går med suddiga huvuden och talar i ultrarapid med förstorade tungor.
Jag är så trött att gränsen till att bli övertrött bara är en hårsmån ifrån och jag känner att jag inom kort kommer att passera den för att sedan förvandlas till ett fnittrande vrak eller en bölande hysterika.
Eller så kommer jag bara krascha i soffan framför teven och sova som en baby.
Vem vet, vem vet säger rösten som talar i ultrarapid och manar mig att genast gå och plocka upp kläderna som ligger slängda i garderoben.
Den lilla rösten är mycket irriterande och jag vill så gärna att den ska sluta för jag orkar inte plocka upp kläderna. Men den lilla rösten fortsätter irriterat att tjata på mig när allt jag vill är att bara slappa.
Den lilla rösten kommer med triumfkortet. Du vet att städerskan inte kommer åt att städa i morgon annars och då kommer du att ångra dig för att du var så lat idag, så det så!
Fuck den lilla rösten jag går väl och städar upp i garderoben då.
