I dag är det måndag och jag har tagit upp kampen mot vår nya kommun igen. I dag fick jag äntligen ett svar från ansvarig för skolan. Ett svar som var helt uppåt väggarna men vi har fått kontakt i alla fall.
Jag kommer inte att släppa efter en tum, jag kommer att vara den där urjobbiga personen. Jag ska vara så jobbig att rynkan i pannan dyker upp så fort hon hör mitt namn.
Jag är så förbannad så jag vet varken ut eller in. Vi har fått en skolplats som innebär en omväg för oss på 1, 4 mil varje dag. Detta i sin tur gör oss beroende av två bilar så vi snackar både tid och pengar nu. För att inte tala om att tid är pengar.
Nu har vi redan två bilar men det hör liksom inte hit.
Det finns en enkel lösning på problemet och det är att ställa tillbaka den paviljongen som tidigare fanns på den skolan som ligger närmast oss. Jag ska kräva ett svar på varför inte det är ett alternativ.
Elias är ju den som hamnar i kläm här och då blir jag som en lejonmamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar