Pustar ut

Efter en intensiv vecka avslutade jag pimpningen och bommade igen hemmet i dag. Därefter hämtade jag barnen och vi kastade oss i en taxi och köade oss in till Centralen. Vi hann precis med tåget som inte hade någon restaurangvagn, och jag som hade lovat barnen godis. En medresenär med diabetes hade ett förråd och gav bort lite till barnen. Det är sådant som gör en glad. Inte för att barnen inte klarar sig utan godis (förstås) utan mer bara saken i sig. Han tyckte synd om barnen som skulle sitta två timmar på tåget utan något att stoppa i magen. Och synd om en klantig mamma som inte fattat att det finns tåg som inte har restaurangvagn. Väldigt omtänksamt och jag är så tacksam.
Framme i Örebro blev det pizzamiddag och nu sitter vi på hotellet med en febrig Elias. Det där badbesöket känns väldigt skakigt just nu. Sååå typiskt, men vi håller tummarna för att en god natts sömn ska göra susen.