Pippis Födelsedag

I går ar det Pippis 70:e födelsedag och det uppmärksamade vi genom ett besök på Astrid Lindgres Närakut.

Det var en deja vu från Oktober när vi var där med Elias som hade trillat och slagit bakhuvudet i en sten.

Nu var det dags för Lillebror att göra samma resa om än inte helt lika i tillvägagångsättet för att skaffa sig en huvudskada.

Han trillade baklänges ner i klinkergolvet när han skulle borsta tänderna. Jag var nere i köket och hörde dunsen. Mattias som var där upp kom ner med han och satte sig i soffan. Jag gick (läs sprang eftersom att jag är en hönsmamma av rang) för att kolla vad som hade hänt. Han har en ordentlig bula sa Mattias och vände på Alex för att vi skulle kolla, och då, Blod, Blod, Blod...... PANIIIIIIK! hos mig. Jag har ju blodskräck och blod på mina barn blir en extremt dålig ekvation.

Hämta handuk, in i badrum och sedan kunde ju inte Mattias göra annat än sitta där, med Alex i knät.

Jag sprang och hämtade kläder för att klä på Alex.

Elias (min underbara älskade tappra stora kille) torkade blod som hade droppat här och där. Och när jag såg det så tänkte jag att det här är ju inte alls bra, Mattias som satt med Alex var också orolig förstås. Sedan sprang jag runt och letade efter en telefon (vanligtvis har man ju stenkoll på den där jäkla telefonen) och ringde 112 för bulan var så jäkla stor och det blödde så mycket. Kvinnan som svarade var ju kolugn förstås (fantastiska människor) och ställde frågor som - "Har han svimmat", "har han kräkts" och alla de där frågorna som man faktiskt vet om själv också egentligen. Det hade han inte och då tyckte hon att vi kunde åka in själva, vilket hon så klart hade helt rätt i. Förutsatt att han inte plötsligt tuppade av eller började kräkas för då kunde det bli aktuellt med annat transportsätt som hon uttryckte det. Jag känner mig ju lite dum som ens ringde men med en bula som en golfboll i bakhuvudet och massa blod blir man skiträdd helt enkelt.

Nu var vi lite lugnare och vi for alla i väg till sjukhuset. Vi har ju väldigt nära till Astrid Lindgren. Klockan var ju strax efter åtta på kvällen och ingen ville åka själv med Alex om han skulle tuppa av i bilen eller något så även Elias var förstås med.

 

Vi fick hjälp, rätt fort ändå måste jag säga med tanke på att hela väntrummet var fullt med barn som hade ont i armar och ben. Min lekmannagissning är att studsmattorna nu har kommit fram i var familjs trädgård.

 

Huvudet behövde inte sys och inte ens limmas för såret var så pass litet. De klämde, gjorde rent och lindade om huvudet för att stoppa blodet, sedan fick han en Piggelin och vi kunde åka hem igen. Till hans stora glädje blev Doktorns ordination att han sova i Mammas och Pappas säng.

Ingen skillnad alltså från andra nätter men denna gång var det befogat.

 

 

Natten har passerat med några turer (från Alex rum där jag sov i stället) för att killa under foten och kolla att han sov och inte var avsvimmad.

Nu blir det till att jobba några timmar innan jag åker hem och avlöser Mattias.

 

I kväll blir det födelsedagskalas för Elias. Han har bjudit in kompisar till födelsedagsparty med Pizza och dans.