Det tar en evighet innan vi väl har kommit utanför dörren och vid det laget är i alla fall jag helt genomsvett.
Att ta på en tvååring vantar är som att betrakta som ett ogenomförbart uppdrag, fast som måste genomföras för en tvååring som trillar i snön utan vantar är ännu värre.
Att sedan släpa snowracer åt en fyraåring som inte har förstått att åka nerför backen och ta upp snowracern igen är något som hänger i hop. Jag försökte att förklara att det liksom kommer på köpet att man måste släpa snowracern uppför backen. Han förstod inte alls det, och han som är två förstod inte heller varför han skulle gå upp för backen när jag kunde bära.
Det var minsann ingen på Mvc som berättade att det ingick att rätt och slätt vara slav i arbetsbeskrivningen att vara mamma.
När sedan tvååringen efter 20 minuter tröttnar och vill bli buren H-E-L-A tiden i sin michellinkostym och jättehjälm så började jag allvarligt fundera på det där med behovsanalysen. Hade jag verkligen gjort mitt jobb ordentligt. Mycket tveksamt på den.
Projektet att få in allt och alla börjar och nu är jag så svett att jag får behärska mig för att inte slita av allt jag har på mig redan i hissen.
Jag kastar av mig kläderna innanför dörren och när fyraåringen börjar gnälla att han är för trött för att klä av sig säger jag upp mig och går in och skriver om eländet istället för att tvinga han att göra 50 armhävningar....... på en arm.....
Men vi var i alla fall ute...
Så nu får vi fika och äta bullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar