Sitter här på jobbet, det är lugnt. Jag får tänka en tanke helt ut, prata med andra vuxna utan att bli avbruten.
Äta min lunch i lugn och ro, gå på toa i fred, bara en sådan sak är något exklusivt just nu.
Ändå är det bara saknaden av barnen som fyller mig just nu.
Jag har en sådan galen separationsångest och efter att ha levt och andats dem i 6 veckor så känns det onekligen rätt tomt nu.
Det kommer att ändras förstås vart efter dagarna går och fylls av en massa annat så tankar på barnen endast hinns med när man lämnar jobbet och knappt det.
Men idag är det första dagen och jag saknar dem så enormt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar