Jag är på lömskt dåligt humör. Så där att jag egentligen inte alls är på dåligt humör men så händer något och jag fullkomligt exploderar.
Ex. att A kliver in i badrummet och halkar på en våt fläck. Jag blir arg bara för att han överhuvudtaget är där, han har inget där att göra och att den våta fläcken beror på att båda barnen badade och med det skvätte ner precis H-E-L-A badrummet.
Hela dagen har jag plockat, fixat, tvättat osv. och det känns som att jag inte kan sluta. Jag har hamnat i en status där jag bara ser mer och mer saker som behöver fixas och så fort jag är klar men en sak dyker nästa upp. Så fort jag har torkat av bordet är det dags att äta middag och så är där stökigt igen.
Tvättkorgarna svämmar över och ändå ligger det massa kläder i garderoben och torkställningen är full.
Kläder, kläder, kläder överallt och så hittar jag i alla fall inte några strumpor till E att ha i morgon.
Jag är så jäkla trött på allt passande, tvättande, städande.
Det finns A-L-L-T-I-D något att göra.
Jag vill leka med barnen inte bara fösa undan dem för att jag måste göra annat.
Skulle någon ge mig en biljett till ett varmt ställe med All inclusive så skulle jag vara färdigpackad på tio minuter. Jag bryr mig inte i fall att maten är trist och ensidigt bara jag slipper laga den själv.
Jag bryr mig inte hur sängen ser ut bara jag slipper bädda den själv och sänglinnet får vara hur obekvämt som helst bara jag slipper tvätta det själv.
Kommer man någonsin få känna på känslan att "Jag har inget att göra", på riktigt alltså.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar