Tråkigt va!! Ja visst är det, jag håller helt med. Jag skulle mycket hellre tala om Björn Ranelids framträdande i Melodifestivalen. Om hur han som INTE solar solarium kunde ha sådana märken efter solarieglajjor. Det hade jag mycket hellre pratat om. Eller om hur karln för bövelen var orange, han var orange?! Men nu är det ju så att mitt liv för närvarande består i att någon här i familjen är sjuk så tyvärr får ni som vill fortsätta läsa höra mig gnälla om detta.
Jag är så piip trött på vintern, på alla baciller som far omkring.
Det är jobbigt när barnen är sjuka för de blir så ynkliga och jag tycker så synd om dem.
Det är skitjobbigt att vabba, det är stressande som faan rent ut sagt.
Så får man skit för att man klagar på vintern. Det är ju så kul att vara ute och åka pulka, barnen älskar det.
Jo visst men när någon har feber varenda helg så blir det liksom inte så mycket tid i pulkabacken.
Lägg sedan till det dåliga samvetet jag får för att jag sitter och gnäller om det här när jag vet att det finns människor i världen som för jösse namn har jävligt mycket större problem än vad jag har.
Men därför så tänker jag spy ur mig detta nu och sedan bli glad igen.
Jag svär jäkligt mycket nu också, ja det gör jag, förlåt för det också.
Det är nu tre veckor sedan vi slutade vår föräldraledighet.
Vi har klarat en hel vecka sedan dess, det var förra veckan och det var med nöd och näppe.
Ni vet Sprallans röda röv som jag talade om. Det gick bra i fredags med den förresten. Vi lämnade salvor, blöjor, våtservetter och barn på förskolan med order om ingen mjölk. Jag hämtade en superlycklig kille på eftermiddagen och det hade gått jättebra.
Var var jag, jo just det, en hel vecka har vi klarat på en månad. En månad kan jag säga eftersom att jag redan nu vet att vi inte kommer klara hela nästa vecka.
Någonstans trodde jag väl att det skulle gå lekande lätt med A. Han är ju lillebror och har redan förpestats med allehanda baselusker. Dumt av mig att tro det med tanke på hur väldigt lite A har varit sjuk sedan han föddes. Nu är det iof E som är sjuk och han har knappt varit sjuk alls under tiden vi har varit hemma med A. Det kommer nu när vi båda jobbar igen. Men är det inte typiskt så säg.
Nä nu ska jag gå och ångesta lite över att vi inte kommer ut till mamma och kan sy den där dagisdockan till A. Jag har nog inte berättat om den men det får bli en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar