Nu är det snart dags

1 Januari 2012 står det i almanackan idag och här hemma firar vi denna dag med allt vad det innebär. Mjukiskläder, slappa, Ivenhoe och Pizza. Detta trots att vi inte festade i går kväll, det är bara så nyårsdagen är.

1 Januari alltså.....
23 Januari ska A börja på dagis, förskolan. Det är dags nu, dags för minstingen att flyga ur boet.
Han ska gå till förskolan och leka med de andra små barnen och stångas han med......
Mamma ska gå till arbetet varje dag och Lilleman får precis som storebror gå till Granatäpplet.

MEN DET GÅR JU INTE!!! BUÄÄÄHHHHHHHHH!!!!
HAN ÄR JU FÖR LITEN!!!!!

Kommer ni i håg löfte nummer 3, alltså för bövelen glöm det. Att jag ska sluta hönsa är lika troligt som att jag ska sluta andas och överleva.
Hur kommer det sig att A är äldre än E var när han började på förskolan men ändå är han mindre.
Han ju min minsting, min minsting ska inte börja på förskolan. Han ska vara hemma ända till han är myndig minst.
Jag slutar att jobba.....
Nä men det går inte......
Jag tar med han till jobbet......
Men det kan möjligtvis orsaka lite sura miner, både hos chefen, kollegorna och kanske hos A också.
Jaaa!!! M slutar att jobba.....
Fast det vill han nog inte.......

Fy bubblan vad svårt det här är. Det var inte så här svårt med E, absolut inte...
Och om någon påstår att jag började gråta första dagen jag hämtade honom efter inskolningen så kommer jag att blåneka.

Sådant här stod det minsann inget om i alla böcker man fick när man väntade barn.
Krystvärkar, pyttsan. Lämna barnen på dagis där har vi värkarbete...

Jobbig start på 2012 känner jag redan nu, fast vi har ju en solsemester att fokusera på först och det gillar vi förstås.