Jag tycker det är skitjobbigt, det spelar ingen roll om jag ska göra något roligt det är ändå skitjobbigt att inte träffa barnen. Det är en del av mig som saknas när jag inte är med dem.
Jag vet att det kommer bli jättebra i helgen, jag vet att jag kommer att ha fullt upp, det är knappast så att jag kommer att sitta på golvet vaggandes fram och tillbaka och bara tänka på familjen. Men just nu är det faktiskt jobbigt. Det är jättetråkigt att inte vara med M också absolut, men det är annorlunda, jag har ändå lite mer erfarenhet att vara i från han i och med att han reser då och då i jobbet. Skillnade är iof att det brukar vara jag som är hemma, nu är det alltså tvärtom.
Men det är väl ändå ett sundhetstecken på något sätt att jag inte bara helt utan känslor tar mitt pick och pack och drar hemifrån. Fast det skulle kanske inte skada att ha lite mindre separationsångest ska väl erkännas.
Det är ju inte till hjälp heller att det är torsdag och Drömmen om ett barn går på tv.
Jag är ett känslomässigt vrak när klockan är nio och programmet är slut. Under en timme delar jag alla deras känslor. Hela registret, sorg, spänning, förväntan och glädje far genom mig på ett sätt som knappt går att beskriva. Jag är en känslomänniska ända ut i fingerspetsen, jag gråter alltid till sorgliga filmer och glada filmer osv. Men det här är annorlunda för jag känner igen mig och kan verkligen känna med dem på riktigt.
Nu kanske ni undrar vad jag ska hitte på i helgen eftersom att jag bevisligen inte kommer att tillbringa den med min familj.
Jo det ligger till som så att jag ska åka till Borås i morgon med min svärmor och svägerska. Vi ska hälsa på M´s moster där och så ska vi alla fyra åka på shoppingtur till Ullared på lördag.
Jag har ingen aning om vad som väntar mig i detta gigant bland alla giganter av varuhus.
Jag är faktiskt lite rädd, jag har en bild av att där är fullt av crazy shoppers med minst två överfyllda vagnar. De kommer att springa över mig i sin vilda jakt på billiga fryspåsar och jag kommer bara ligga där och skrika i vild panik utan att någon hör mig eftersom att jag är täckt av fleecetröjor som kväver mina förtvivlade rop på hjälp.
Eller så kommer jag hitta en massa bra julklappar och för en gångs skull slippa stressa mig halvt från vettet en vecka innan jul. Vi får helt enkelt se hur det går.
Nu måste jag fortsätta att packa, jag ska jobba lite också innan jag kan avsluta den här dagen.
Avslutningsvis bjuder jag på några bilder på min alldeles egna härliga familj.
 |
| Hyfsat glad kille som har fått ett berg av lördagsgodis av gammelmormor. |
 |
| Kalasfin Lilleman som käkat lunch på Foodcourt i Kista galleria. |
 |
| Galet glad sötnöt på väg att handla med pappa på Ica Maxi. |
 |
| Kvällspicknick med bulle och mjölk. Elias fick bestämma var vi skulle sitta och... Ja ni ser ju var vi sitter. Han släpade ut täcke och kuddar och dukade. |
Ha de!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar