Dagen då jag INTE borde klivit ur sängen.

I morse var det stressigt som vanligt. Jag tror aldrig att jag kommer att få vara med om en stressfri morgon. Jag är helt enkelt inte skapt att kunna ta det lugnt på morgonen. Det är egentligen inte det att jag har ont om tid, jag har bara inte tid för saker som inte finns med i min tidsbudget. Ett exempel är att jag får springa några steg på väg till dagis i de fall jag måste springa upp igen när jag kommer på i porten att jag glömt något, som idag då jag glömde E´s överdragsbyxor. Varje morgon, och det här finns med i min budget för det är så varje morgon, men fullt lika irriterande för det, står jag och lirkar för att få källardörren att stå kvar öppen (det är en sådan där spärr uppe som liksom klickar till och så stannar dörren i öppet läge). Dörrjäveln är känsligare än jag när jag har PMS. Jag riktigt känner hur det börjar bulta i min tinning varje morgon.
Men men tillbaka till i morse, väl på dagis lämnar jag E och går till bussen. Kliver på bussen och åker en station, tittar ner i kassen jag har med mig och vad ligger väl där, E´s överdragsbyxor förstås.
Attans, jag börjar överlägga med mig själv. Det sitter en figur på min ena axel som talar för att jag struntar i det, det får lösa sig på något sätt. På min andra axel sitter figuren som har ett samvete och tänker att min lilla pojke kanske kommer att frysa och att jag är världens sämsta mamma. Den sidan vann och jag sprang av bussen igen och tillbaka till dagis.
Tog nästa buss och då ringer M och frågar om jag sett hans nycklar, det hade jag inte gjort.
På tunnelbanan ringer M igen och frågar om jag VERKLIGEN inte fått med mig hans nycklar.
Nej det har jag inte svarade jag bestämt men för att visa min goda vilja lovade jag att titta i min väska när jag klev av tunnelbanan. Det skulle jag inte ha gjort för då var jag tvungen att ringa till M och erkänna att jag hade hans nycklar även fast jag för allt i världen inte visste hur de hade hamnat i min väska.
När jag kom till jobbet, trött, svettig och hyperstressad märkte jag att jag hade glömt nycklarna till mitt skåp så jag kom inte åt mina skor eller något annat heller för den delen.
Det gick konstigt nog hyfsat bra på jobbet idag, alltså inge större missöden som jag kanske kunde väntat mig efter den starten. Det var überotäck mat i matsalen men det är det ju lite nu och då så det räknas knappt. Fläskspäckad raggmunk, smaka på den.
Strax innan fyra var det klippt igen, jag hade precis hämtat en kopp kaffe och var mitt inne i en sak då M ringer. Din pappa är här för att hämta regbeviset på bilen men du har ju inte skrivit under, Äh men vad piip, piip då. Bara att packa i hop och susa hemåt i full fart. Den där figuren på min vänstra axel dök upp igen med idén att M kunde förfalska min namnteckning men då var jag redan på väg hem så det blev det hederliga alternativet även denna gång.

Så klart började det spöregna så fort jag klev av bussen men vad annat kunde jag vänta mig en dag som denna.