Tragedi

Mina tankar har idag en tendens att fladdra i väg till det tragiska som hände i går. En ung lovande människa, en pappa, en vän, en son, förlorade livet i en oerhörd tragisk olycka.
Hockeyvärlden förlorade en duktig målvakt och många unga hockeyspelare förlorade en förebild.
Men det som känns allra allra hårdast är hans två barn som förlorade sin pappa.

Jag kände inte Stefan Liv men som så många andra kände jag till han. Det finns inte en möjlighet att jag kan känna vad hans familj känner idag och jag hoppas att jag aldrig kommer behöva uppleva det.
Jag kan bara nudda vid känslor som ofrivilligt dyker upp i mitt inre när jag hastigt tänker tanken, Tänk Om, tänk om det händer oss. Det gör för ont att ens nudda vid den tanken så jag slår genast bort den.
Men det är en påminnelse ännu en gång om hur snabbt allt kan gå och hur oanade vändningar livet kan ta.

Det finns de som tycker att de är så gamla när de passerat trettio. Vad är trettio för en ålder egentligen, det blir verkligen en tankeställare när en människa som är trettio år gammal förlorar livet, då inser man att trettio år är en alldeles för ung ålder.

Jag har precis gillat facebookgruppen Alla tankar till Stefan Liv och hans familj.
Jag såg den redan i går men tyckte att det kändes lite konstigt med en facebookgrupp. Jag menar visst brydde jag mig, det gör jag verkligen men jag kände ju inte honom så jag kände mig lite dum som tog så illa vid mig.
Men idag har jag insett att det är inte alls dumt, det är att ha medkänsla och emati med sina medmänniskor och det är en tragisk olycka där många människor förlorade sina liv och många människor runt omkring förlorade någon dem höll kär.
Det minsta vi kan göra är väl att visa att vi bryr oss och det gör vi genom facebook så därför har jag också gjort det nu, jag och 161 695 andra personer.