Vem hade kunnat tro att vi skulle ha sådan tur. Ja inte jag i alla fall som förbisåg alla tecken på graviditet för 1 år och nio månader sedan. Jag blev rätt paff när tröttheten och att jag helt plötsligt åt som en häst visade sig bero på helt naturliga orsaker. För oss var inte graviditet något som kom naturligt och det var just det som låg till grund för vårt beslut att vara nöjda med ett barn. Ödet ville annorlunda, ödet ville ge oss ett barn till.
Jag minns att när Elias bara var några månader tänkte jag att så mycket som jag älskar honom så kan det inte finnas plats för mer kärlek. Det kan inte vara möjligt att älska en annan individ lika mycket som jag älskar honom. Är det över huvud taget möjligt att älska flera barn lika mycket. Jag var faktiskt lite rädd under andra graviditeten att jag inte skulle kunna få samma känslor för baby nummer två. Det låter helt galet jag är medveten om det. Idag vet jag bättre.
Det finns ingen gräns för hur mycket man kan älska. Kärleken prioriterar inte.
Alex kom en vecka före utsatt tid och tog oss med storm. Jag var sjuk vid tillfället för förlossningen och hostade som en galning, men det hindrade inte lillebror från att parkera på mitt bröst och sova där hela första natten. Han visade tydligt att han var en mammagris från första stund.
Att se Elias och Alex tillsammans är en fröjd för mammahjärtat. Att Elias är Alex stora idol är ingen hemlighet, och att Elias älskar sin lillebror går inte heller att ta miste på.
Vår Alex är ett charmtroll ända ut i sina blonda hårtoppar och bjuder på så mycket glädje och kärlek.
Kan man göra annat än förundras över denna lilla varelse som idag fyller 1 år.....
Grattis älskade Alex på din 1-års dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar