lördag 10 september 2011

Att komma till insikt

Som jag har nämt förut börjar jag alltså att jobba nästa vecka, på onsdag för att vara exakt.
Jag har sett fram emot det med skräckblandad förtjusning, kul men lite läskigt.
Lite ångestframkallande också, det blir något definitivt. This is it, det blir ingen sådan här ledighet förrän jag går i pension. Såvida jag inte blir offantligt rik förstås men känns föga troligt att det skulle inträffa.
Det är en ganska dyster tanke men icke desto mindre sann, att jag inte blir långledig förrän jag går i pension alltså.

Idag slog det mig, idag kom jag till insikt. Jag gick upp vid sju när A vaknade, E vaknade och kom upp 20 minuter senare. Nu är klockan 09:30 och jag har vikt tvätt, hängt tvätt, fixat frukost, plockat ur diskmaskinen, plockat I diskmaskinen, underhållit barnen och plockat, plockat och plockat.
Under den här tiden har jag tänkt en del och kommit fram till att jag är så in i helvete trött på att vara hemma.
Jag är så trött på att vara självutnämd hushållerska och med självutnämd menar jag att det är ingen annan som kräver allt av mig men jag gör det för jag står inte ut att gå hemma i oredan.
Dessutom tror jag att den som inte är hemma bli omedvetet lite mer slarvig för den som går hemma fixar allt. Jag vågar inte gnälla på M för nu ska vi byta roller och vem vet hur jag kommer göra då.
Saken är den att jag klarar inte av att det ligger leksaker så jag plockar undan dem hela tiden vilket är fullkomligt meningslöst då de plockas fram igen och med all rätt för A måste ju få leka och även E när han är hemma. Jag har kommit in i något slags låsning där jag stör mig på allt och ser allt hela tiden.
Öppnar jag kylskåpet för att ta fram mjölk till kaffet ser jag att där behöver minsann städas och lägger till en liten mental anteckning samt bygger på ångestberget med ytterligare en sak jag inte hinner med.
Går jag på toa ser jag stora tvätthögarna och går jag genom köket känner jag att där behöver dammsugas. Jag stör mig på att dammsugaren står framme men vill inte ställa undan den för jag måste ändå dammsuga H-E-L-A tiden.
Med risk för att låta som en dålig mamma så längtar jag efter att bara vara Anna på dagarna.
Men faktum är att jag kommer bli en dålig mamma om jag är hemma längre, jag har inte samma tålamod med barnen, jag känner det.
Jag älskar dem över allt annat på jorden och skullle göra allt för dem om det blir nödvändigt men nu behöver jag få känna att jag kan något mer än att fixa en snabb lunch, plocka leksaker och trösta.
Mitt barnenergiförråd är uttömt nu och jag känner mig usel för det men så är det, jag känner mig instängd.
Jag behöver få sakna dem på dagarna, för det vet jag att jag kommer göra så in i bomben.
Det kommer även vara bra för mig att tvingas släppa kontrollen. Jag är hönsmamma och kontrollfreak i en och samma förpackning.
Jag vet att jag inte alls kommer att störa mig på en obäddad säng eller en leksak som inte ligger där den ska när jag inte behöver vara mitt i det hela tiden. Jag är absolut inte pedantisk egentligen vilket syns hemma hos oss och är en del av problemet för vi är väldigt slarviga. Det är bara det att nu stör jag mig mer och mer på att allt inte är perfekt hela tiden vilket säger ett och annat.

Som jag sa, jag har kommit till insikt och förmodligen skulle jag få en hel hög med skit för detta om jag hade en känd blogg någonstans eller skrev ett inlägg på familjeliv men det ändrar inte det faktum att.
Jag är trött på att vara mammaledig, jag vill jobba nu! Stäm mig den som vill.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar