tisdag 24 maj 2011

BVC eller SOC?!

Det är ju läskigt att vara på Bvc ibland. Först flyter allt på, jag klär av Alex och han vägs och mäts och kissar ner Bvc tanten. Kom inte och säg att jag inte varnade henne. Jag frågade om jag skulle sätta på blöjan innan han skulle mätas men hon sa att han blir kortare då. Jag antar att blöjan hindrar bensträcket lite. Så A gjorde det enda rätta, han visade att man minsann gör bäst i att lyssna på mamma.
Efter vägning och mätning var det dags för frågestund. Hon frågade vad han åt, om han åt bra osv. sedan kommer en snabb en....
- Och D-droppar får han det?
- Eh eh a visst absolut stammar man fram och det får han ju, bara kanske inte precis varje dag. Det händer ju att jag glömmer en dag eller två eller en vecka i bland.
Det är ju inte det att jag inte tycker att det är viktigt men det är ju så mycket man ska komma ihåg hela tiden. Sedan frågar hon om det är rökfritt hemma, ja visst svarar jag och så kommer en snabb en igen.
- Är det barnsäkert hemma
- Va, vadå?
- Ja har lillebror en massa småsaker?
- Näe inte så värst mycket.
Det är ju inte så att jag har totalt barnsäkrat hemmet ännu eftersom att A sitter där han sitter och inte rör sig ur fläcken så känner jag mig än så länge ganska trygg. När man dessutom har ett barn tidigare så är det ju till viss del redan barnsäkrat. Vi har ju en försökskanin i lilla Elliot också som banar väg och visar vilka prylar som lever farligt och som bör flyttas på innan A vidgar sina vyer och får en större rörelsefrihet.
Men varför måste det vara så kontrollerande på BVC, vad är det för fel på att ha en annan anfallsvinkel för att undvika missförhållanden. Exempelvis kanske man kan säga - Nu börjar han närma sig den åldern där det är dax att tänka på att barnsäkra hemmet. Tänk på att inte ha diskmedel och tvättmedel framme, att storebror inte har en massa småsaker osv. Ni vet lite mer tipsande istället för kontrollerande.
Sedan kom det som kändes som den laddade frågan.
- Hur känner du och pappan, är det roligt att ha två barn, en treåring och en åttamånaders?
- På riktigt om jag verkligen tyckte det var piss så skulle inte jag säga det till henne. Inte på det sättet i alla fall. En fråga rakt upp och ner som verkligen var som tagen ur ett formulär och måste ställas. Det kändes personligt men inte förtroendeingivande personligt utan snokande personligt.
Missförstå mig rätt här, hon är jättetrevlig så inte för det men det känns bara oerhört krystat och får en att nästan för ett ögonblick undra om man är på bvc eller hos soc.
Men jag fick ta A med mig hem så jag svarade väl rätt på frågorna antar jag.

Undrar vad de skulle säga om de fick se detta?

Storebror använder lillebror som julgran.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar